Iran
Iran (persiska: ایران; formellt Islamiska republiken Iran, ärett land i Sydvästasien och Sydasien. Namnet Iran togs i bruk inhemskt sedan sasanidernas era och internationellt sedan 1935, innan var landet känt för västvärlden som Persien. Både Iran och Persien används omväxlande i kulturella sammanhang, medan Iran är det namn som används officiellt i politiska sammanhang.
Iran har en folkmängd på drygt 77 miljoner människor och är det sjuttonde största landet i världen till ytan med 1 648 195 km². Iran är ett land av geostrategisk betydelse på grund av sitt läge i Mellanöstern och centrala Eurasien. Iran gränsar till Armenien, Azerbajdzjan och Turkmenistan i norr. Landet har även en kuststräcka utmed Kaspiska havet, som är en inlandssjö, Kazakstan och Ryssland är därigenom även Irans grannstater i norr. Iran gränsar till Afghanistan och Pakistan i öster, Persiska viken och Omanbukten i söder, Irak i väster och Turkiet i nordväst. Teheran är Irans huvudstad och största stad, samt centrum för landets industriella, kommersiella, finansiella och kulturella liv. Iran är en regional stormakt, och har en viktig ställning i den internationella energisäkerheten och världsekonomin som ett resultat av landets stora reserver av petroleum och naturgas.
Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer. Den första iranska dynastin bildades 2800 f.Kr. under kungadömet Elam. De iranska mederna enade Iran under ett imperium 625 f.Kr. De efterträddes av det iranska akemeniderriket, hellenska seleukiderriket och två efterföljande iranska imperier, partherna och sasaniderna, innan den muslimska erövringen 651 e.Kr. Iranska dynastier och imperier utvidgade under medeltiden det persiska språket och kulturen över hela det iranska höglandet. Grunderna till den moderna nationalstaten Iran lades under safaviderna.
Blomstringen av persisk litteratur, filosofi, medicin, astronomi, matematik och konst blev viktiga inslag i den muslimska civilisationen. Den utvecklingen började under saffaridernas och samanidernas tid. Den iranska identiteten fortsatte att existera trots utländskt styre under de följande århundradena och den persiska kulturen gav avtryck på de turkiska ghaznaviderna och seldjukerna samt på de mongoliska ilkhanerna och tatariska timuriderna. En vändpunkt i Irans historia var uppkomsten av den safavidiska dynastin 1501 – som införde tolvorna shiaislam som officiell religion i sitt imperium. Den konstitutionella revolutionen etablerade Mellanösterns första moderna konstitution och parlament år 1906 som en del av konstitutionell monarki. Iran blev officiellt en islamisk republik den 1 april 1979, efter den iranska revolutionen.
Statsskick och politik
Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en teokrati med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att presidenten, parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt den högste ledaren, som inte utses genom val och som har närmast oinskränkt makt.
Irans konstitution är grundad på Ruhollah Khomeinis doktrin om velayat-e faqih, (den rättslärdes förmyndarskap). Den yttersta makten i landet har den högste ledaren, (rahbar), som utses av Expertförsamlingen. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i Väktarrådet (shura-ye negahban).
Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren. Expertförsamlingen, som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.
Folket väljer både parlament och president, och dessa har den lagstiftande respektive verkställande makten. Presidenten väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Det senaste presidentvalet ägde rum sommaren 2009 och ledde till stora folkliga protester efter anklagelser om valfusk. Nuvarande president är Mahmoud Ahmadinejad. Unikt för Irans republik är att presidenten är regeringschef och inte statschef, en position som istället innehas av den högste ledaren. Presidenten utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 procent av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och statschefen, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella shiamuslimska lagskola.
Parlamentet, majlis, väljs av folket i allmänna val (senast i mars 2008) till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 procent är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter (kristna, judar och zoroastrier).
Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår att shiaislam är Irans religion. Äldre religioner, som zoroastrism, kristendom och judendom accepteras medan nyare trosinriktningar som bahá'í är förbjudna och förföljs. Sufismen har en stark folklig ställning i Iran men sufiertrakasseras regelbundet av myndigheterna och deras samlingsplatser (khaneqah) demoleras eller utsätts för skadegörelse.
Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som tillämpar avrättning, även för personer under 18 år. Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Iran hamnar i den absoluta botten på Demokratiindexets 167 länder, med bara åtta andra länder efter sig.
bottenplaceringarna i Demokratiindex 2011
Iran har en folkmängd på drygt 77 miljoner människor och är det sjuttonde största landet i världen till ytan med 1 648 195 km². Iran är ett land av geostrategisk betydelse på grund av sitt läge i Mellanöstern och centrala Eurasien. Iran gränsar till Armenien, Azerbajdzjan och Turkmenistan i norr. Landet har även en kuststräcka utmed Kaspiska havet, som är en inlandssjö, Kazakstan och Ryssland är därigenom även Irans grannstater i norr. Iran gränsar till Afghanistan och Pakistan i öster, Persiska viken och Omanbukten i söder, Irak i väster och Turkiet i nordväst. Teheran är Irans huvudstad och största stad, samt centrum för landets industriella, kommersiella, finansiella och kulturella liv. Iran är en regional stormakt, och har en viktig ställning i den internationella energisäkerheten och världsekonomin som ett resultat av landets stora reserver av petroleum och naturgas.
Iran är hemvist för en av världens äldsta kontinuerliga civilisationer. Den första iranska dynastin bildades 2800 f.Kr. under kungadömet Elam. De iranska mederna enade Iran under ett imperium 625 f.Kr. De efterträddes av det iranska akemeniderriket, hellenska seleukiderriket och två efterföljande iranska imperier, partherna och sasaniderna, innan den muslimska erövringen 651 e.Kr. Iranska dynastier och imperier utvidgade under medeltiden det persiska språket och kulturen över hela det iranska höglandet. Grunderna till den moderna nationalstaten Iran lades under safaviderna.
Blomstringen av persisk litteratur, filosofi, medicin, astronomi, matematik och konst blev viktiga inslag i den muslimska civilisationen. Den utvecklingen började under saffaridernas och samanidernas tid. Den iranska identiteten fortsatte att existera trots utländskt styre under de följande århundradena och den persiska kulturen gav avtryck på de turkiska ghaznaviderna och seldjukerna samt på de mongoliska ilkhanerna och tatariska timuriderna. En vändpunkt i Irans historia var uppkomsten av den safavidiska dynastin 1501 – som införde tolvorna shiaislam som officiell religion i sitt imperium. Den konstitutionella revolutionen etablerade Mellanösterns första moderna konstitution och parlament år 1906 som en del av konstitutionell monarki. Iran blev officiellt en islamisk republik den 1 april 1979, efter den iranska revolutionen.
Statsskick och politik
Den islamiska republiken Irans styrelseskick bygger på den konstitution som antogs 1979 och landet är en teokrati med demokratiska inslag. De demokratiska inslagen består främst av att presidenten, parlamentet och ledamöter till lokala beslutsfattande organ utses i allmänna val. Dessa demokratiska institutioner är dock underordnade de religiösa makthavarna, och framför allt den högste ledaren, som inte utses genom val och som har närmast oinskränkt makt.
Irans konstitution är grundad på Ruhollah Khomeinis doktrin om velayat-e faqih, (den rättslärdes förmyndarskap). Den yttersta makten i landet har den högste ledaren, (rahbar), som utses av Expertförsamlingen. Han har övergripande kontroll över landets politiska riktning och han är den högste ledaren för Irans krigsmakt. Dessutom har han enorma befogenheter i att tillsätta landets ledande makthavare, framför allt domstolsväsendets ledare och de sex präster som ingår i Väktarrådet (shura-ye negahban).
Väktarrådet består av tolv ledamöter, varav hälften utses av parlamentet och hälften av statschefen. Dess uppgift är att se till att landet styrs i enlighet med konstitutionen. Det innebär att Väktarrådet har vetorätt mot de lagar som stiftas av parlamentet, och att det har makten att godkänna eller diskvalificera kandidater i de allmänna valen. De sex ledamöter i Väktarrådet som inte utses av den högste ledaren väljs formellt av parlamentet, men kandidaterna nomineras av chefen för domstolsväsendet, som i sin tur är utsedd av den högste ledaren. Expertförsamlingen, som utser den högste ledaren och övervakar hans arbete, är folkvalt, men alla kandidater måste godkännas av Väktarrådet.
Folket väljer både parlament och president, och dessa har den lagstiftande respektive verkställande makten. Presidenten väljs i direkta val av folket på en period om fyra år. Det senaste presidentvalet ägde rum sommaren 2009 och ledde till stora folkliga protester efter anklagelser om valfusk. Nuvarande president är Mahmoud Ahmadinejad. Unikt för Irans republik är att presidenten är regeringschef och inte statschef, en position som istället innehas av den högste ledaren. Presidenten utser tillsammans med parlamentet sin regering. Får ingen kandidat över 50 procent av rösterna i den första omgången avgörs det mellan de två kandidater som fått flest röster i en andra valomgång. Konstitutionen fastslår att kandidater till presidentposten, förutom att ha blivit godkända av Väktarrådet och statschefen, även måste vara from, ha ett fläckfritt förflutet samt tro på den islamiska republikens principer och landets officiella shiamuslimska lagskola.
Parlamentet, majlis, väljs av folket i allmänna val (senast i mars 2008) till parlamentet. Valsystemet är proportionellt och val sker vart fjärde år. Eftersom Väktarrådet måste godkänna alla kandidater är valet styrt av landets religiösa makthavare. Majlis har en kammare med 290 ledamöter, varav mellan 10 och 20 procent är kvinnor och fem platser är reserverade för religiösa minoriteter (kristna, judar och zoroastrier).
Enligt dagens konstitution har samtliga iranska medborgare (både kvinnor och män) som fyllt 15 år rösträtt. Konstitutionen fastslår att shiaislam är Irans religion. Äldre religioner, som zoroastrism, kristendom och judendom accepteras medan nyare trosinriktningar som bahá'í är förbjudna och förföljs. Sufismen har en stark folklig ställning i Iran men sufiertrakasseras regelbundet av myndigheterna och deras samlingsplatser (khaneqah) demoleras eller utsätts för skadegörelse.
Myndigheterna upprätthåller hårda inskränkningar i yttrande-, förenings- och mötesfriheten. Man fängslar människorättsaktivister. Tortyr och misshandel av fångar förekommer. Iran hör till de länder som tillämpar avrättning, även för personer under 18 år. Iran har förbjudit ett stort antal politiska partier, varav många nu verkar i exil. Iran hamnar i den absoluta botten på Demokratiindexets 167 länder, med bara åtta andra länder efter sig.
bottenplaceringarna i Demokratiindex 2011
- (158) Syrien 1,99
- (159) Iran 1,98
- (160) Centralafrikanska republiken 1,82
- (161) Ekvatorialguinea 1,77
- (162) Burma 1,77
- (163) Saudiarabien 1,77
- (164) Uzbekistan 1,74
- (165) Turkmenistan 1,72
- (166) Tchad 1,62
- (167) Nordkorea 1,08