Statsskick
Statsskick är på det sätt ett land fungerar. En uppdelning är den mellan demokratier – där den makten utgår från folket genom allmänna och fria val – och diktaturer – där makten ugår från en diktator eller liten grupp som har tagit makten själva, och regerar med envälde och förtrycker medborgarna. Det finns också ett ideologisk sätt att beskriva ett statsskick. Kommunistiska stater betraktats t.ex. som diktaturer i västvärlden, men beskriver sig själv som demokratiska, medan t.ex. kapitalism är diktatur ur en kommunists synvinkel. Utöver demokrati och diktatur finns det också en massa andra statsskick. Vi har redan tittat lite på demokrati, och ska nu se på några få andra statsskick innan vi forsätter med demokratin.
Diktatur
diktatu´r (latin dictatu´ra eg. 'diktatorsvärdighet', jfr diktator), är en styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp. I sin ursprungliga form var den romerska diktaturen en laglig, tidsbegränsad regim. Senare har ordet använts mest i betydelse av olaglig regim, präglad av obegränsad och laglös maktutövning. Diktatur är också en stat som styrs auktoritärt, av en diktator eller en mindre krets människor, som inte behöver ta hänsyn till befolkningsmajoritetens önskningar i allmänna val.
Diktaturens moderna innebörd
Diktaturen kännetecknas av maktkoncentration, men till skillnad från absolutism, envälde och tyranni betraktas diktaturen i regel som provisorisk. Ofta uppstår diktaturen i demokratier, där man samlar makten till en liten grupp, och upphäver den personliga friheten. Diktaturer hamnar nästan alltid längst ner i demokratiindexet (en rankning som skapas av brittiska tidningen The Economist vartannat år). Diktatur är i lexikalisk mening detsamma som regering utövad av en diktator. I sin moderna innebörd innefattar diktaturen även regering av ett totalitärt eller auktoritärt kollektiv, som exempelvis en militärjunta eller politbyrå. Det poängteras ofta att ytterst få länder någonsin har dominerats av en enda person, och även de mest strikta diktaturer är beroende av ett visst folkligt stöd, om än passivt.
Diktaturen anses ofta som demokratins motsats. Det är också vanligt att likställa diktatur med polisstat, det vill säga samhällsförhållanden med stark makt från myndigheternas sida. Definitionsmässigt är detta dock ej nödvändigt för att diktatur ska anses föreligga, medan vissa inskränkningar av yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och näringsfrihet förekommer även i demokratiska stater, varför gränsen anses flytande.
Somliga diktatorer har åtnjutit ett sådant folkligt stöd att mer omfattande förtryck inte varit nödvändig för dem i syfte att behålla makten; andra har använt sig av våldsmetoder. I sin mera inskränkta mening är diktaturen en stat där fria, allmänna och lika val av politiska beslutsfattare inte förekommer eller fungerar som avsett. En totalitär diktaturs kännetecken är en obegränsad statsmakt med en auktoritär repession av befolkningen med militära, polisiära och administrativa medel, vari ingår övervakning, inspärrning och tortyr och central, samhällelig kontroll av alla landets resurser.
Diktaturens effekter
Det är, som ovan sagts, inte alltid så att en diktatur är en polisstat. En diktatur tenderar dock i allmänhet att närma sig sådana samhällsförhållanden som sammanfattningsvis kan beskrivas som:
1. Ingen rättssäkerhet
2. Inga fungerande demokratiska strukturer
3. Ju längre en diktator härskar, desto större är risken för att en personkult uppkommer.
4. Enligt Rummels lag är det en betydande risk att invånarna mördas av regeringen
5. Det föreligger en större risk för krig än i icke-diktatur.
6. Sannolikt är den ekonomiska utvecklingen sämre än i en icke-diktatur.De ovan angivna premisserna kan användas för att visa att världens stater generellt före parlamentarismens genombrott inte var diktaturer, eftersom det där ofta fanns rättssäkerhet och vissa fungerande demokratiska strukturer.
I moderna diktaturer som uppstod under 1900-talet var det vanligt att diktaturerna hade drag av demokrati, till exempel i form av val, och regimerna menade sig i flera fall företräda folket mot förtryck, så som i Östblocket och på Kuba. I och med att dessa stater inte tillät opposition, uppfylls dock inte kriterierna på allmänna och fria val. Till skillnad från absolutism var diktaturerna officiellt proklamerade såsom tillfälliga, under det att regeringen skulle skapa demokrati.
Anarki
Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utan härskare" eller "herrar", är en politisk inriktning med syfte att skapa ett statslöst samhälle, fritt från alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer såsom kapitalism,feodalism, statssocialism och alla former av diktatur. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism – bl.a. med utgångspunkt i vad som ses som huvudfienden: Staten, kapitalismen eller båda – men det gemensamma målet är likväl ett stats- och klasslöst samhälle. Förenklat kan man säga att anarkisterna vill att samhället organiseras horisontellt, inte vertikalt, med allas jämlika medverkan i ett samhälle som styrs genom direkt demokrati och där företagen ägs och styrs på lokal nivå, snarare än genom privat ägande eller en byråkratisk modell av realsocialistisktt snitt. Det finns inga lmoderna länder som har anarki, utan det är mest en idé.
Aristokrati
Aristokrati (av grekiska aristokratía, "de bästas välde"; från aristos, «ypperlig», och kratos, «makt») betyder de starkas välde, herrevälde, adel; de högre, ibland även rikare och ibland mäktigare klasserna av en befolkning. Exempel på aristokratgrupper är adel, prelater, magnater, jordadel, vetenskapsmän, författare och statsmän.Som statsrättslig term betecknar ordet aristokrati den republikanska statsform, där makten tillhör en begränsad, genom mer eller mindre tillfälliga omständigheter utmärkt samhällsklass. Aristoteles förklarade att dygden är aristokratins väsen, medan Montesquieu gjorde denna egenskap till demokratins princip. Men historien motsäger båda delarna. Även aristokratin har snarare karakteriserats av de starkas än av de dygdigas välde. Ofta nog, i synnerhet i det gamla Grekland och Rom, har statsutvecklingen gått från monarki genom aristokrati till demokrati.
Oligarki
Oligarki (av grekiskans oligos "få" och archo "härska") är ett politiskt begrepp som syftar på fåmannavälde, det vill säga då ett fåtal personer styr genom att ha tillgång till kapital eller ärvd titel. Informellt kan termen oligarki syfta allmänt på en begränsad grupp med stor makt. Det nya Ryssland (efter Sovjets fall) är särskilt förknippat med oligarki där ett antal mäktiga företagsägare och finansmän är kända som "oligarkerna". I motsats till aristokraterna härskar ofta oligarkerna i skymundan. Även kallat maffiavälde när oligarkin har starka inslag av kriminalitet. Oligarki kan ofta styra dolt under en slöja av "demokrati" där politikerna själva äger stora delar, är mutade eller skrämda till lydnad. I vissa fall kallas även en parlamentarisk demokrati för oligarki, då man genom folkval bestämt vilka fåtal individer som skall fatta beslut åt allmänheten i en enskild sluten grupp.
Teokrati
Teokrati betyder 'gudsvälde', och är ett statsskick där gudomen anses inneha den högsta makten och där den eller de styrande har sin makt från honom eller är hans ställföreträdare. Teokrati är alltså där den yttersta politiska makten ligger hos prästerna genom att dessa fungerar som ställföreträdare för Gud och inte på något sätt svarar inför folket. Prästerna kan även kontrollera domstolarna. I sådana fall utgår lagstiftningen från religionen ifråga och tolkningen av de heliga skrifterna har stort inflytande vid rättskipning. Påven och den katolska kyrkan hade en sådan makt i Europa under medeltiden. Moderna exempel på teokratier är diktaturer som styrs av talibanerna i Afghanistan och Iran.
Monarki
Monarki (från grekiska monos, ”en”, och archein, ”att härska”) är ett statsskick där statschefen är en monark. Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har: är det en kung eller drottning kallas den kungadöme, är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme, är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme, är det en är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme, är det en påve kallas den påvedöme, är det en sultan kallas den sultanat och är det en emir kallas den emirat. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid och i en republik är statschefen normalt vald för en viss period.
Plutokrati
Plutokrati (från grekiskan, "de rikas välde") är ett statsskick där den politiska makten fördelas efter förmögenhet eller inkomst. I de mest utpräglade plutokratierna ligger hela makten hos köpmannaklassen. Sverige hade plutokratiska drag från till införandet av allmän rösträtt. Termen används idag bland annat när det hävdas att USA styrs av kapitalägarna.
Statsskick är på det sätt ett land fungerar. En uppdelning är den mellan demokratier – där den makten utgår från folket genom allmänna och fria val – och diktaturer – där makten ugår från en diktator eller liten grupp som har tagit makten själva, och regerar med envälde och förtrycker medborgarna. Det finns också ett ideologisk sätt att beskriva ett statsskick. Kommunistiska stater betraktats t.ex. som diktaturer i västvärlden, men beskriver sig själv som demokratiska, medan t.ex. kapitalism är diktatur ur en kommunists synvinkel. Utöver demokrati och diktatur finns det också en massa andra statsskick. Vi har redan tittat lite på demokrati, och ska nu se på några få andra statsskick innan vi forsätter med demokratin.
Diktatur
diktatu´r (latin dictatu´ra eg. 'diktatorsvärdighet', jfr diktator), är en styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp. I sin ursprungliga form var den romerska diktaturen en laglig, tidsbegränsad regim. Senare har ordet använts mest i betydelse av olaglig regim, präglad av obegränsad och laglös maktutövning. Diktatur är också en stat som styrs auktoritärt, av en diktator eller en mindre krets människor, som inte behöver ta hänsyn till befolkningsmajoritetens önskningar i allmänna val.
Diktaturens moderna innebörd
Diktaturen kännetecknas av maktkoncentration, men till skillnad från absolutism, envälde och tyranni betraktas diktaturen i regel som provisorisk. Ofta uppstår diktaturen i demokratier, där man samlar makten till en liten grupp, och upphäver den personliga friheten. Diktaturer hamnar nästan alltid längst ner i demokratiindexet (en rankning som skapas av brittiska tidningen The Economist vartannat år). Diktatur är i lexikalisk mening detsamma som regering utövad av en diktator. I sin moderna innebörd innefattar diktaturen även regering av ett totalitärt eller auktoritärt kollektiv, som exempelvis en militärjunta eller politbyrå. Det poängteras ofta att ytterst få länder någonsin har dominerats av en enda person, och även de mest strikta diktaturer är beroende av ett visst folkligt stöd, om än passivt.
Diktaturen anses ofta som demokratins motsats. Det är också vanligt att likställa diktatur med polisstat, det vill säga samhällsförhållanden med stark makt från myndigheternas sida. Definitionsmässigt är detta dock ej nödvändigt för att diktatur ska anses föreligga, medan vissa inskränkningar av yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och näringsfrihet förekommer även i demokratiska stater, varför gränsen anses flytande.
Somliga diktatorer har åtnjutit ett sådant folkligt stöd att mer omfattande förtryck inte varit nödvändig för dem i syfte att behålla makten; andra har använt sig av våldsmetoder. I sin mera inskränkta mening är diktaturen en stat där fria, allmänna och lika val av politiska beslutsfattare inte förekommer eller fungerar som avsett. En totalitär diktaturs kännetecken är en obegränsad statsmakt med en auktoritär repession av befolkningen med militära, polisiära och administrativa medel, vari ingår övervakning, inspärrning och tortyr och central, samhällelig kontroll av alla landets resurser.
Diktaturens effekter
Det är, som ovan sagts, inte alltid så att en diktatur är en polisstat. En diktatur tenderar dock i allmänhet att närma sig sådana samhällsförhållanden som sammanfattningsvis kan beskrivas som:
1. Ingen rättssäkerhet
2. Inga fungerande demokratiska strukturer
3. Ju längre en diktator härskar, desto större är risken för att en personkult uppkommer.
4. Enligt Rummels lag är det en betydande risk att invånarna mördas av regeringen
5. Det föreligger en större risk för krig än i icke-diktatur.
6. Sannolikt är den ekonomiska utvecklingen sämre än i en icke-diktatur.De ovan angivna premisserna kan användas för att visa att världens stater generellt före parlamentarismens genombrott inte var diktaturer, eftersom det där ofta fanns rättssäkerhet och vissa fungerande demokratiska strukturer.
I moderna diktaturer som uppstod under 1900-talet var det vanligt att diktaturerna hade drag av demokrati, till exempel i form av val, och regimerna menade sig i flera fall företräda folket mot förtryck, så som i Östblocket och på Kuba. I och med att dessa stater inte tillät opposition, uppfylls dock inte kriterierna på allmänna och fria val. Till skillnad från absolutism var diktaturerna officiellt proklamerade såsom tillfälliga, under det att regeringen skulle skapa demokrati.
Anarki
Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utan härskare" eller "herrar", är en politisk inriktning med syfte att skapa ett statslöst samhälle, fritt från alla andra hierarkiska system och auktoritära strukturer såsom kapitalism,feodalism, statssocialism och alla former av diktatur. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism – bl.a. med utgångspunkt i vad som ses som huvudfienden: Staten, kapitalismen eller båda – men det gemensamma målet är likväl ett stats- och klasslöst samhälle. Förenklat kan man säga att anarkisterna vill att samhället organiseras horisontellt, inte vertikalt, med allas jämlika medverkan i ett samhälle som styrs genom direkt demokrati och där företagen ägs och styrs på lokal nivå, snarare än genom privat ägande eller en byråkratisk modell av realsocialistisktt snitt. Det finns inga lmoderna länder som har anarki, utan det är mest en idé.
Aristokrati
Aristokrati (av grekiska aristokratía, "de bästas välde"; från aristos, «ypperlig», och kratos, «makt») betyder de starkas välde, herrevälde, adel; de högre, ibland även rikare och ibland mäktigare klasserna av en befolkning. Exempel på aristokratgrupper är adel, prelater, magnater, jordadel, vetenskapsmän, författare och statsmän.Som statsrättslig term betecknar ordet aristokrati den republikanska statsform, där makten tillhör en begränsad, genom mer eller mindre tillfälliga omständigheter utmärkt samhällsklass. Aristoteles förklarade att dygden är aristokratins väsen, medan Montesquieu gjorde denna egenskap till demokratins princip. Men historien motsäger båda delarna. Även aristokratin har snarare karakteriserats av de starkas än av de dygdigas välde. Ofta nog, i synnerhet i det gamla Grekland och Rom, har statsutvecklingen gått från monarki genom aristokrati till demokrati.
Oligarki
Oligarki (av grekiskans oligos "få" och archo "härska") är ett politiskt begrepp som syftar på fåmannavälde, det vill säga då ett fåtal personer styr genom att ha tillgång till kapital eller ärvd titel. Informellt kan termen oligarki syfta allmänt på en begränsad grupp med stor makt. Det nya Ryssland (efter Sovjets fall) är särskilt förknippat med oligarki där ett antal mäktiga företagsägare och finansmän är kända som "oligarkerna". I motsats till aristokraterna härskar ofta oligarkerna i skymundan. Även kallat maffiavälde när oligarkin har starka inslag av kriminalitet. Oligarki kan ofta styra dolt under en slöja av "demokrati" där politikerna själva äger stora delar, är mutade eller skrämda till lydnad. I vissa fall kallas även en parlamentarisk demokrati för oligarki, då man genom folkval bestämt vilka fåtal individer som skall fatta beslut åt allmänheten i en enskild sluten grupp.
Teokrati
Teokrati betyder 'gudsvälde', och är ett statsskick där gudomen anses inneha den högsta makten och där den eller de styrande har sin makt från honom eller är hans ställföreträdare. Teokrati är alltså där den yttersta politiska makten ligger hos prästerna genom att dessa fungerar som ställföreträdare för Gud och inte på något sätt svarar inför folket. Prästerna kan även kontrollera domstolarna. I sådana fall utgår lagstiftningen från religionen ifråga och tolkningen av de heliga skrifterna har stort inflytande vid rättskipning. Påven och den katolska kyrkan hade en sådan makt i Europa under medeltiden. Moderna exempel på teokratier är diktaturer som styrs av talibanerna i Afghanistan och Iran.
Monarki
Monarki (från grekiska monos, ”en”, och archein, ”att härska”) är ett statsskick där statschefen är en monark. Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har: är det en kung eller drottning kallas den kungadöme, är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme, är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme, är det en är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme, är det en påve kallas den påvedöme, är det en sultan kallas den sultanat och är det en emir kallas den emirat. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid och i en republik är statschefen normalt vald för en viss period.
Plutokrati
Plutokrati (från grekiskan, "de rikas välde") är ett statsskick där den politiska makten fördelas efter förmögenhet eller inkomst. I de mest utpräglade plutokratierna ligger hela makten hos köpmannaklassen. Sverige hade plutokratiska drag från till införandet av allmän rösträtt. Termen används idag bland annat när det hävdas att USA styrs av kapitalägarna.